Traumakänslighet

Traumakänslighet är en ökad känslighet för påminnelser om tidigare trauma och för stress som följer trauma. Begreppet används ofta för att beskriva hur personer som utsatts för allvarliga traumatiska händelser reagerar starkt i vissa situationer eller miljöer. Traumakänslighet är inte i sig en diagnos utan ett reaktivt tillstånd som ofta förekommer vid trauma‑relaterade problem, såsom PTSD, akut stressyndrom eller komplex PTSD, men kan även förekomma hos personer utan en psykiatrisk diagnos.

Orsaker inkluderar tidigare exponering för övergrepp, våld, olyckor eller andra traumatiska händelser, särskilt när upplevelsen skett i barndomen eller i anknytningsrubbningar. Biologiska faktorer som förändringar i stressreglering och hjärnans rädslo- och känsloregleringssystem samt psykosociala faktorer bidrar till ökad sårbarhet. Traumakänslighet varierar över tid och i olika sammanhang, beroende på stöd och behandling.

Symtom kan vara återupplevande av trauma i form av minnesbilder eller flashbacks, hyperarousal, överdriven vaksamhet, undvikande och emotionell avstängning. I vardagen kan det visa sig som irritabilitet, koncentrationssvårigheter eller starka reaktioner vid påminnelser. Nyheter, sociala medier eller miljöer som liknar det förflutna trauma kan förstärka responsen.

Behandling fokuserar ofta på trauma‑informerad vård, säkerhet och gradvis exponering när personen är redo. Terapeutiska alternativ inkluderar traumatisanpassade terapier som EMDR eller kognitiv beteendeterapi för trauma. Grundtekniker som grounding och andningsövningar kan hjälpa i stunden. Anpassningar i arbets-, skol- och vårdmiljöer kan även minska belastningen.

Relaterade begrepp inkluderar PTSD, komplex PTSD, akut stressyndrom, dissociation, resiliens och traumainformerad vård.