Transcellulära

Transcellulära, eller transcellulär transport, avser transport av ämnen genom en cell, oftast genom ett epitel eller endotel. Den skiljer sig från paracellulär transport som sker mellan cellerna via tight junctions. Transcellulär transport innebär ofta att ämnet passerar apikala membranet in i cytoplasman, färdas genom cellen och lämnar via basolateralmembranet till blod eller interstitiet. Processen kan vara energikrävande eller energifri och bygger på olika mekanismer, inklusive transportproteiner, jonpumpar och vesikulär trafik.

Vanliga mekanismer inkluderar facilitativ diffusion genom specifika transportprotein, aktiv transport som drivs av energikällor som ATP eller Na+-gradienter, samt vesikulär transport där ämnet fårs igenom cellen via endocytos följt av exocytos, benämnd transcytosis. Transcellulära vägval används ofta av näringsämnen, mineraler och molekyler som inte enkelt kan diffundera genom membran.

Exempel på biologiska sammanhang är tunntarmsabsorption där glukos tas upp genom SGLT1 apikalalternativt och lämnar via basolateral GLUT2, samt njurarnas proximal tubuli där glukos och andra ämnen reabsorberas genom liknande transporter. Transcytosen är viktig för transfer av större molekyler, såsom antikroppar, över celler i placenta och toci i tarmepitelet hos nyfödda; Fc-receptormedierad transcytose möjliggör IgG-passaget. I blod-hjärnbarriären och andra endotelvävnader kan transcytotiska vägar styra passage av vissa ligander och läkemedel.

Betydelse: störningar i transcellulära transporter kan påverka näringsupptag, vätskebalans och läkemedelsdistribution, medan förståelsen av dessa vägar är relevant för terapeutiska strategier och farmakologi.