transcytotiska

Transcytosis, eller transcellulär transport, är en cellprocess där makromolekyler eller partiklar transporteras från ena sidan av en cell till den andra genom endocytos, vesikulär färdväg och exocytos. Genom transcytosen kan ämnen passera genom epitel- eller endotelceller utan att brytas ned i cytoplasman.

Processen börjar med endocytos vid den luminala eller apikala ytan, följt av vesikelrörelse genom cytoplasman. Molekylen sorteras i endosomer och färdas till exocytos på motsatt sida av cellen. Vägarna kan involvera klathrinberoende eller caveolae-mederad endocytos samt olika vesikelpopulationer och motorproteiner som använder mikrotubuli. Målvägvalet avgör om molekylen genomgår lysosomal nedbrytning eller transcellulär transport över cellen.

Transcytosis kan vara receptorstyrd (receptorstyrd transcytosis, RMT). Vanliga exempel inkluderar transferrinreceptorn (transferrintransport), FcRn som transporterar IgG, och polymeriskt Ig-receptor (pIgR) som leder IgA och IgM över slemhinnor. Caveolae-baserad transcytosis är särskilt viktig i vissa endotelceller och epitelvävnader. Klinisk forskning fokuserar även på att utnyttja dessa vägar för läkemedelsleverans.

Betydelse: transcytosis är central för näringsförsörjning och immuneöverföring, till exempel över placenta där FcRn möjliggör foster IgG-skydd och över mucosa där pIgR medverkar i sekretoriskt försvar. Inom biomedicinsk forskning undersöks hur man förbättrar transcytosen för att leverera biologiska läkemedel över blod-hjärnbarriären eller andra kroppsvävnader, samt hur dysreglerad transcytosis bidrar till sjukdomar.