Transcellulär

Transcellulär är en term som används inom fysiologi och cellbiologi för att beskriva transport av ämnen genom en cell, från den apikalala till den basololaterala membranen, och vidare ut i blod eller interstitiell vätska. Denna väg står i kontrast till paracellulär transport, som sker mellan celler genom tighta junctions i epiteliella och endoteliala vävnader.

Transcellulär transport sker i huvudsak via två mekanismer: membrantransport och vesikulär väg. Membrantransporter inkluderar aktiv transport med pumpar som Na+/K+-ATPase och faciliterad diffusion genom transportörer och jonkanaler. Vesikulär transport innefattar endocytos, transcytos och exocytos, där material tas upp i endocytosljus, färdas genom cytoplasman i vesiklar och frisätts vid basolaterala eller apikalala ytan.

I tarmepitelet och njurtubuli är transcellulär transport central för absorption och reabsorption. Exempelvis absorberas glukos apikalt via SGLT1 och lämnar cellen basolateralt via GLUT2; natriumtransport sker genom olika cotransportörer och överskott pumpas ut av Na+/K+-ATPase. Vatten följer osmotiska gradienter genom aquaporiner. Transcytosis används också för transport av större molekyler, till exempel IgG över placenta eller vissa endothelager via receptor-medierad endocytos (t.ex. FcRn).

Betydelsen av transcellulär transport innebär åtgärder inom näringsupptagning, läkemedelsabsorption och blod-hjärnbarriärens funktion. I forskning och klinik används ofta tekniker som mäter transcellulär respektive paracellulär transport och elektrolytflöden för att förstå transportvägarna och deras reglering.