Tonalfältet

Tonalfältet är ett begrepp inom musikteori som används för att beskriva nätverket av tonala relationer som omger en tonal centrum i västerländsk tonal musik. Det omfattar hur toner, ackord och funktionella relationer samverkar för att skapa och upprätthålla en tonal upplevelse av tonarten, samt hur detta nätverk utvidgas eller förändras när musiken modulerar till nya tonarter.

Grundläggande inom tonalfältet är funktionerna tonic (ursprungstonen), subdominant och dominant samt deras närliggande skalsteg och harmoniska varianter. Tonalfältet inkluderar även sekundära funktioner, närliggande modulationsvägar och pivotackord som gör övergångar mellan tonarter möjliga. Flera olika element bidrar till fältets utseende: melodiska ledningar mot tonik och dominant, färgläggningar genom kromatiska eller modaltonalainslag samt rytmiska och klangliga mättnader som stärker upplevelsen av riktning och gravitation mot tonarten.

Användningen av tonalfältet är vanlig i analys av musik från barock- till romantisk och vidare till modern tonal musik där tydliga eller lokala tonala centra förekommer. Analytiskt används begreppet för att illustrera hur ett stycke “dras” mot ett centrum och hur förändringar i tonart eller modulering förändrar fältets struktur. Begreppet står i relation till andra teoretiska synsätt som tonalitet, funktionell harmonik och kretsloppet av femtedelar, och skiljer sig från renatonala eller posttonala analysmetoder genom sin betoning av funktion, riktning och sammanhängande centrum.