Tiltshiftteknik

Tilt-shiftteknik är en fotograferingsmetod som använder tilt- och/eller shift-rörelser i objektiv eller kamerahus för att kontrollera hur och var bilden blir skarp. Tekniken har sina rötter i stora formatet och arkitekturphotografi, där den användes för att hantera perspektivfel och hålla återgivningen av byggnader konsekvent.

Tilt: Vid tilt-tillstånd roterar objektivet i förhållande till bildplanet. Detta ändrar planerna för skärpa i förhållande till motivet, vilket gör att en större eller mindre del av motivet kan vara skarpt utan att behöva ändra avståndet till motivet. Tilt styr därmed skärpedjupet på ett sätt som ofta kopplas till Scheimpflug-principen, som beskriver hur plan skärpa definieras när sensorn, linsens plan och motivets plan är snedställda i förhållande till varandra.

Shift: Shift-rörelsen flyttar den optiska axeln parallellt utan att vinkla linsen. Detta används huvudsakligen för perspektivkontroll och att förhindra keystone-fel i arkitekturfotografi, där parallella byggnadsfasader ofta får överdrivna konvergenslinjer när man fotograferar från markhöjd. Shift kan också användas kreativt för att sätta motivet i olika kompositioner utan att vinkla kameran.

Miniatyreffekt och kreativ användning: Genom att kombinera smalt skärpedjup och distanserad skala, kan tilt-shifttekniken få en scen att se ut som en miniatyrmodell. Detta görs ofta med speciella tilt-shift-linser eller digitalt efterarbete som simulerar skärpedjup och perspektiv.

Utrustning och användningsområden: Tilt-shift-linser finns för flera system (exempelvis Canon TS-E, Nikon PC-E), ofta med separata kontroller för tilt och shift. Alternativt används adaptrar eller vy-kameror för liknande rörelser. Tekniken används inom arkitektur- och landskapsfotografi, film och reklambilder där korrekt perspektivkontroll eller specifika skärpeplaner önskas. Digitala efterbehandlingsverktyg erbjuder även tilt-shift- eller miniatyreffekter i efterproduktion.