Tidsbruksforskning

Tidsbruksforskning, eller time-use research, är ett tvärvetenskapligt fält som studerar hur människor fördelar sin tid mellan olika aktiviteter under en dag eller längre perioder. Genom att samla in tidsanvändningsdata undersöks mönster i arbete, obetalt hembete, omsorg, fritid, sömn, resor och andra aktiviteter för att förstå vardagsrutiner, livsperioders krav och hur människor prioriterar sin tid.

Den centrala metoden är tidsanvändningsenkäter eller tidsdagböcker där respondenterna antecknar vad de gör och när. Vanliga tillvägagångssätt inkluderar 24-timmarsdagböcker eller upprepade intervaller. Data kommer från nationella statistikinstitut och internationella nätverk som SCB (Sverige), Eurostat/HETUS, samt liknande undersökningar i USA och andra länder. Analys kan omfatta fördelning mellan betalt arbete, obetalt arbete, omsorg, fritid, sömn och resor, samt jämförande studier över kön, ålder, socioekonomisk status och livsstadium.

Forskningen belyser ofta könsskillnader i arbets- och omsorgsbelastning, hur tidsfördelningen påverkas av teknologi och distansarbete, samt hur tidsanvändning relaterar till välbefinnande, hälsa och livskvalitet. Den används också för att studera livscykelmönster, fritidens kvalitet och transportmönster, samt hur tidsanvändningen påverkar eller speglar arbetsmarknadsdeltagande och socialpolitik.

Historiskt växte tidsbruksforskningen fram under mitten av 1900-talet och har sedan dess blivit central i internationella jämförelser, särskilt i Europa genom HETUS-nätverket. Fynden används i policyarbete rörande arbetsmarknad, familjepolitik, barnomsorg och hållbar samhällsplanering. Begränsningar inkluderar mätfel och svarsbortfall, säsongsvariationer samt kulturella skillnader som kräver noggrann harmonisering och tolkning.