Tidsbedömningar

Tidsbedömningar, eller datering, är metoder för att uppskatta eller fastställa när ett material eller en händelse uppstod. Inom arkeologi, geologi och relaterade discipliner används tidsbedömningar för att placera föremål i en tidsram och rekonstruera händelsekedjor. Man skiljer vanligtvis mellan relativ dating, som anger relationer i förhållande till andra fynd utan att ge ett specifikt årtal, och absolut dating, som ger numeriska åldrar.

Relativ dating bygger på kontextuella bevis som stratigrafi, teoretiska modeller av tidssekvenser och typologisk jämförelse av artefakter och byggnadstekniker. Absolut dating använder olika radiometriska och fysik-kemiska metoder. Kol-14-datering används för organiska material upp till cirka 50 000 år; dendrokronologi baseras på årsringar i träd; luminescensdatering (TL och OSL) mäter upplagrade strålningsminnen i mineraler; uranium-series och kalium-argon används för geologiska material och mineraler. Andra metoder inkluderar fissionsspår och elektronspinnresonans. Ofta används flera metoder i kombination och kalibreras mot samtida tidsramar.

Kvalitetsbedömningar är viktiga: provtagningens kontroll, laboratoriestandarder, kalibreringskurvor och rapportering av felmarginaler. Tidsbedömningar har breda tillämpningar, från att placera artefakter i rätt kulturell kontext till att rekonstruera klimat- och miljöförhållanden under forntiden. Behovet av lämpligt material och kontrollerade förhållanden begränsar vad som kan dateras och hur exakt resultatet blir.