Termosättande

Termosättande, eller termossättande polymerer, är en klass av polymerer som genomgår en oåterkallelig härdning genom korslänkning när de utsätts för värme eller kemisk behandling. Denna process bildar ett tredimensionellt nätverk av kopplingar mellan polymerkedjor, vilket gör materialet fast och formbeständigt. Efter härdning är termosättande hartser generellt oförmögna att smältas om eller lösas i vanliga lösningsmedel.

Härdningsreaktionen kan ske via olika mekanismer: kondensationshärdning (t.ex. fenoliska hartser som frigör små molekyler som vatten eller metanol), additionshärdning (t.ex. epoxihartser som reagerar med aminer) eller radikalpolymerisation (t.ex. vissa polyesterhartser som härdas med styren). Olika kemiska system ger olika temperatur- och tidskrav samt slutliga egenskaper.

Termosättande hartser kännetecknas av hög värmetålighet, kemisk motståndskraft och god dimensionsstabilitet, men de kan vara spröda och svåra att reparera eller omforma. Återvinning är ofta utmanande jämfört med termoplaster.

Vanliga exempel är epoxihartser, fenoliska hartser, urea-formaldehyd- och melamin-formaldehydhartser samt oönställda omättade polyesterhartser som härdas med styren. Användningar inkluderar skyddslager och lacker, lim, glasfiberförstärkta plastkompositer och elektronisk kapsling.

Ur ett miljö- och livscykelperspektiv krävs ofta särskilda behandlingsmetoder för avfall och återvinning, samtidigt som forskningen fokuserar på förbättrad återvinningsbarhet och minskad miljöpåverkan hos termosättande material.