Sömnvakencykler

Sömnvakencykler, eller circadiana rytmer, beskriver den nästan dygnet runt återkommande växelverkan mellan sömn och vakenhet hos människor och många andra organismer. Den centrala rytmen ligger vanligtvis nära 24 timmar och styrs av kroppens interna klocka.

Den inre klockan finns i suprachiasmatiska kärnan (SCN) i hypothalamus. SCN får dagsljusinformation via särskilda ljuskänsliga retina ganglionceller och spelar en viktig roll i att synkronisera kroppens funktioner, såsom vakenhetsnivå, hormonfrisättning och ämnesomsättning. Under mörkret ökar produktionen av melatonin i tallkottkörteln, vilket hjälper till att förbereda kroppen för sömn.

En vanlig beskrivning av sömnvakencyklerna är tvåprocessmodellen, där Process S representerar homeostat sömntryck och Process C representerar den circadiana arousalnivån. Ljus fungerar som den dominerande zeitgeber som justerar Process C och därmed vakenhet, medan mörker ökar sömnbenägenheten.

Det finns individuella skillnader i cykelns längd och i hur väl man synkroniserar med omgivningen. Vissa är dagaktiva, andra nattaktiva. Ålder, skiftarbete, resa över tidszoner och långvarig exponering för oregelbundna ljusmönster kan försämra synkroniseringen och bidra till störningar som dygnsrytmstörningar, jetlag och skiftarbetssömnstörningar.

Störningar i sömnvakencykler kan påverka kognition, humör, metabolism och allmänt välbefinnande och har kopplats till ökad risk för vissa sjukdomar. Behandling fokuserar på att stärka regelbundenheten och rätt ljusmiljö: regelbundna sovtider, morgonsljus, mörker på kvällen, samt vid behov melatonin eller ljusbehandling under medicinsk vägledning. God sömnhygien och arbetsschemans anpassning är centrala åtgärder.