Sömnstörningar

Sömnstörningar är en grupp tillstånd där sömnens kvantitet eller kvalitet misslyckas med att möta kroppens behov, vilket leder till daglig trötthet, nedsatt funktion och ökad risk för sjukdom. Sömnstörningar kan vara kortvariga eller långvariga och uppträda som självständiga tillstånd eller som symtom vid andra medicinska eller psykiatriska tillstånd.

De vanligaste grupperna inkluderar insomni (svårt att somna eller behålla sömnen eller känna sig utvilad), hypersomni (överdriven utmattning eller sömnighet under dagen trots tillräcklig nattsömn), parasomni (onormala beteenden under sömn, som sömngång, missa nattskräck eller bruxism) och störningar i dygnsrytmen (cirkadianska rytmstörningar) som jetlag eller förskjuten sömn–vakenhet, samt skiftarbete-relaterade störningar. Andra vanliga tillstånd är andningsrelaterade sömnstörningar som sömnapné.

Orsakerna är ofta flerdimensionella och kan innefatta biologiska faktorer (genetik, hjärnans sömnstyrning, hormonella förändringar), psykologiska faktorer (stress, ångest, depression), samt miljö- eller livsstilsfaktorer (ljusutsläpp, skiftarbete, intag av koffein eller alkohol). Sömnstörningar kan även förekomma som del av andra medicinska sjukdomar, inklusive kroniska smärttillstånd och neurologiska tillstånd.

Diagnostik bygger vanligtvis på klinisk bedömning, sömndagbok och objektiva undersökningar som polysomnografi eller actigraphy. Behandling fokuserar på sömnhygien, beteendeterapier som kognitiv beteende-terapi för insomni (CBT-I) och, vid behov, läkemedel under kortvarig användning. Behandling av andra medicinska eller psykiatriska tillstånd är ofta central för att förbättra sömnen.

Sömnstörningar påverkar livskvalitet, arbetsförmåga och kan öka risken för andra sjukdomar, varför tidig bedömning och kontinuerlig uppföljning är viktigt.