Sömnforskning

Sömnforskning är studiet av sömnens neurobiologi, fysiologi och funktioner samt hur sömn samverkar med hälsa och sjukdomar. Forskningen omfattar hur hjärnan och kroppen reglerar sömnstadier, vakenhet, cirkadianska rytmer och hormonella processer, samt hur sömn påverkar minne, inlärning, emotionell reglering och metabola system. Området är tvärvetenskapligt och inkluderar neurologi, psykiatri, psykologi, fysiologi, biologi och kognitiv vetenskap. Praktiskt bedrivs studier både i sömnlaboratorier och i fältmiljöer.

Vanliga metoder inkluderar polysomnografi, där EEG registrerar hjärnans aktivitet, EOG ögonrörelser och EMG muskelspänning; actigraphy med bärbara sensorer för att uppskatta sömn- och vakenhetstider över längre perioder; sömndagböcker och wearable-teknik; samt neuroimaging-tekniker i forskningsinställningar. I klinisk sömnmedicin används ofta HSAT (home sleep apnea testing) för att diagnostisera sömnapné. Forskning studerar sömnstadier (NREM 1-3 och REM), sömnens arkitektur, och hur olika faktorer som ålder, kön och sjukdomar påverkar dem.

Betydelse och tillämpningar: Sömnforskning har bidragit till förståelsen av minnets konsolidering under olika sömnstadier, reglering av humör och kognition, samt hur brist på sömn ökar risker för metabola sjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar. Kliniskt används kunskapen för att behandla insomni, sömnapné, restless legs-syndrom och andra sömnstörningar samt för att optimera prestationsförmåga i vardagen och i idrott, arbetsliv och utbildning. Studier undersöker även hur ljus, skärmar, skiftarbete och livsstil påverkar sömnens kvalitet.

Sömnforskningen följer också etiska frågor kring integritet och hantering av personligt hälsodata, särskilt när sensorer samlar långsiktig information om vardagsvanor och fysiologiska signaler. Framväxande metoder, som genetiska och molekylära studier, djurforskning och data‑intensiva analyser, bidrar till en alltmer nyanserad bild av hur sömn påverkar människors liv.