Säkerhetsklimatet

Säkerhetsklimatet är ett begrepp inom arbetsmiljöforskningen som beskriver hur anställda uppfattar och tolkar organisationens säkerhetspolitik, regler och praktiker. Det utgör en aspekt av säkerhetskulturen och betraktas som en perceptuell och upplevd dimension som kan mätas och förändras över tid. Begreppet används internationellt och i Sverige för att förstå hur ledning, arbetsgrupp och individer tillsammans formar vardaglig säkerhet.

Säkerhetsklimatet mäts vanligtvis med enkätbaserade bedömningar där anställda ombeds bedöma faktorer som ledningens engagemang i säkerhet, tydlighet i kommunikation om risker, tillräcklig utbildning och träning, tillgång till skyddsutrustning samt hur incidenter och nära olyckor rapporteras och hanteras. Dimensionerna som ofta ingår är ledningsåtagande, policy och procedurer, kommunikation och feedback, arbetsbelastning och tidspress samt arbetsmiljöresurser. Resultaten används för att identifiera styrkor och svagheter i säkerhetsarbetet och för att följa upp förbättringsinsatser över tid.

Ett starkt säkerhetsklimat kopplas vanligtvis till högre efterlevnad av säkerhetsrutiner, bättre rapportering av risker och nära olyckor samt lägre olycksfrekvens i olika sektorer, som tillverkning, vård och bygg. Användningen innebär ofta interventionsåtgärder som ledarskapsdialoger, regelbunden säkerhetsutbildning, förbättrade rapporteringssystem och ökat arbetsgruppsdeltagande i säkerhetsarbete.

Begränsningar inkluderar att klimatet är subjektivt och kan påverkas av kulturella skillnader och kortsiktiga händelser. Därför bör mått kombineras med objektiva säkerhetsmått och kompletteras med förståelse av den faktiska risknivån. Säkerhetsklimatet används ofta tillsammans med begreppet säkerhetskultur och inom ramverk som ledningssystem enligt ISO 45001.