Säkerhetsdatablad

Säkerhetsdatablad (SDS) är ett dokument som beskriver kemiska ämnens eller blandningars faror, säkra användning, uppgifter om första hjälpen och åtgärder vid olyckor. Det ska ge arbetsgivare, anställda och räddningstjänst den information som krävs för att hantera ämnet säkert och att uppfylla krav på arbetsmiljö och miljöskydd.

En typisk SDS följer en standardiserad struktur med 16 avsnitt, bland annat identifikation, faroidentifiering, sammansättning/information om ingredienser, första hjälpen, brandsläckning, åtgärder vid oavsiktlig utsläpp, hantering och lagring, exponeringskontroller och personskydd, fysikaliska och kemiska egenskaper, stabilitet och reaktivitet, toxikologisk och ekologisk information, avfall och disposition, transportinformation, regler och övrig information. SDS innehåller ofta faro- och säkerhetsfraser samt skyltar enligt GHS.

I EU regleras SDS huvudsakligen av REACH och CLP-förordningarna; i Sverige följs dessa regler genom Arbetsmiljöverket och kemikalielagstiftning. Tillverkare och leverantörer är skyldiga att tillhandahålla SDS för sina farliga ämnen eller blandningar till kunder och arbetsgivare och att uppdatera dem vid ny information. SDS ska normalt vara tillgängliga på mottagarens språk, ofta svenska inom Sverige.

SDS används av arbetsgivare, inköpare, räddningstjänst och hantverkare för att genomföra riskbedömningar, planera hantering, lagring, transport och användning samt vid nödsituationer. Med utvecklingen av GHS och digitaliseringen tillhandahålls SDS ofta i elektronisk form eller via databaser och ska vara fritt tillgängliga.