faroidentifiering

Faroidentifiering är en systematisk process för att känna igen och beskriva potentiella faror som kan orsaka skada, sjukdom eller miljöpåverkan i en given kontext, till exempel en arbetsplats, en process eller en produkt. Den fokuserar på att identifiera faror, konsekvenserna av dem, hur människor kan utsättas och i vilka situationer dessa risker kan uppstå.

Syftet med faroidentifiering är att ge underlag för riskbedömningar, leda till effektiva kontrollåtgärder och stödja efterlevnaden av lagstiftning och standarder inom arbetsmiljö, kemikaliesäkerhet och produktansvar. Den fungerar som en del av ett systematiskt säkerhetstänkande och används inom olika sektorer som industri, bygg, vård och underhåll.

Metoder och verktyg som ofta används inkluderar arbetsplatsinspektioner, incident- och nära-olyckor-analys, make-an-syntes av arbetsflöden, checklistor, HAZOP-studier, jobb-hazard-analys (JHA) och genomgång av säkerhetsdatablad. Dokumentationen resulterar ofta i ett faroregister eller en faro-logg som beskriver varje faras natur, tänkbara konsekvenser, berörda grupper samt befintliga och möjliga ytterligare kontroller.

Resultatet av faroidentifiering används i riskbedömningar och säkerhetssystem som ISO 45001 och liknande ramverk. Fördelen är tydliga prioriteringar för förebyggande åtgärder och kommunikation av risker till medarbetare. Utmaningar inkluderar otillräckliga data, komplexa interaktioner och förändringar över tid som kräver kontinuerlig uppdatering.