Sväljning

Sväljning är den process som överför livsmedel och dryck från munhålan till magsäcken. Den kräver samarbete mellan tänder, tunga, svalg, luftvägar och matstrupe samt centrala nervsystemet. Sväljningen involverar både medvetna och reflexmässiga funktioner och är en viktig del av matsmältningens första steg.

Processen delas vanligtvis in i tre faser. Den oral­a fasen innebär att tungan formar bolus (den sammansatta massan av mat eller dryck) och skjuter den bakåt mot svalget. I den faryngeala fasen aktiveras sväljreflexen: epiglottis stänger luftvägen, larynx höjs och övre esofageal sphincter öppnas så att bolusen kan passera ned i esofagus med hjälp av peristaltiska rörelser. Den esofageala fasen innebär att bolusen transporteras genom matstrupen till magsäcken via vågliknande kontraktioner.

Anatomi och nervsystemet spelar centrala roller i sväljningen. Flera kranialnerver är involverade i motorik och sensorik i munhåla, svalg och esofagus. Sårbarheter i sväljningen förekommer ofta hos äldre eller vid neurologiska sjukdomar, som stroke eller demens, samt vid vissa tumörsjukdomar eller muskel- och nervsjukdomar.

Kliniskt är sväljning kopplat till risker som aspiration (0ralt material hamnar i luftvägen), malnutrition och dehydrering. Utvärdering kan inkludera klinisk bedömning, videofluoraskopi (VFSS) eller fiberendoskopisk sväljbedömning (FEES). Behandling består ofta av sväljträning, kostanpassning och i vissa fall hjälpmedel eller kirurgiska åtgärder, ofta ledd av logoped eller sjukvårdsteam.