Stråldoser

Stråldoser är mått på hur mycket joniserande strålning som absorberas av materia, ofta människokroppen. Den absorberade dosen D mäts i enheten gray (Gy), där 1 Gy motsvarar energi på 1 joule per kilogram vävnad. För biologiska effekter används ekvivalent dos (H_T) och effektiv dos (E).

Ekvivalent dos tar hänsyn till strålningens kvalitet via viktningsfaktorn w_R, så H_T = w_R × D. Effektiv dos E är summan av vävnadsfaktorer w_T multiplicerade med H_T: E = Σ w_T H_T. 1 Gy är inte alltid 1 Sv; omvandlingen beror på strålningstyp och vävnad.

Dosimetri och mätning: Personliga dosimetrar, exempelvis termoluminescerande dosimetrar (TLD) eller optiskt stimulerade dosimetrar (OSL), används för att följa yrkesexponering. Medicinska doser dokumenteras i patientjournaler och miljöexponering övervakas av externa dosimetrar.

Användning och gränser: Yrkesmässig exponering regleras av internationella riktlinjer. ICRP:s rekommendationer anger vanligtvis 20 mSv per år i genomsnitt över fem år, högst 50 mSv i ett enskilt år. Allmänhetens exponeringsgräns är vanligtvis 1 mSv per år. ALARA-principen står i fokus för skyddsåtgärder.

Exempel på doser: bakgrundsstrålning i Sverige är cirka 2–3 mSv per år. Tandröntgen ca 0,01–0,05 mSv; bröstkorgsröntgen ca 0,1 mSv; CT-undersökningar ca 2–20 mSv; kärnmedicinska studier upp till flera tiotal mSv.

Betydelse: Stråldoser är centrala inom strålskydd, radiologi och kärnmedicin och används i riskbedömning, dosplanering och uppföljning. De understryker vikten av att följa ALARA och hålla exponeringarna så låga som rimligt är.