Stråldoserna

Stråldoserna är mått inom strålningsskydd som beskriver hur mycket joniserande strålning kroppen utsätts för. De används inom medicin, industri och miljöövervakning och innefattar flera nivåer av bedömning beroende på vad som ska beskrivas: absorberad dos, ekvivalent dos och effektiv dos.

Den absorberade dosen, mätt i enheten gray (Gy), anger hur mycket energi som avges i vävnad per kilogram. Ekvivalent dos, i enheten sievert (Sv), tar hänsyn till strålningens biologiska skadepotential genom stråltypens viktfaktor (WR). Den totala biologiska risken i kroppen, den effektiva dosen, väger även vävnaders olika känslighet med vävnads- och organsvikter (Wt) och anges i Sv.

För de vanligaste joniserande strålarna är WR vanligtvis cirka 1 för X- och gamma-strålning samt betastrålning; alpha-strålning har WR omkring 20. En absorberad dos på 1 Gy av gamma-strålning motsvarar ungefär 1 Sv ekvivalent dos.

Dosering övervakas med dosimetrar som termoluminiscensdosimetrar (TLD), optiskt stimulerad luminescens (OSL) och film dosimetrar. Inom medicinen används dosmätningsverktyg för att kontrollera stråldoser vid bildgivning och radioterapi samt för säkerhetsändamål hos arbetstagare.

Användningsområden inkluderar diagnostisk radiologi, radioterapi, kärnteknisk industri och miljöövervakning. Bakgrundsstrålning ligger vanligtvis på cirka 2–3 mSv per år i de flesta länder. Arbetsrelaterad strålning regleras i internationella riktlinjer: en genomsnittlig årlig exponeringsgräns på cirka 20 mSv över fem år med högsta årsgräns 50 mSv; allmänhetens gräns cirka 1 mSv per år utöver bakgrund. ALARA-principen styr skyddsåtgärder.

Se även: strålsäkerhet, dosimeter, ICRP.