Sociotekniska

Sociotekniska, ofta översatt till sociotechnical, är ett begrepp som beskriver studiet och utformningen av system där sociala och tekniska element är tätt sammanflätade. Termen är central inom sociotekniska systemteorier, som menar att prestanda och hållbarhet hos komplexa organisationer står och faller med samspelet mellan människor, arbetsrutiner, verktyg, information och infrastruktur.

Den sociala underavdelningen omfattar personer, roller, kommunikationsmönster, kultur och organisationsstruktur, medan den tekniska underavdelningen innefattar apparater, programvara, arbetsflöden och teknisk infrastruktur. Dessa delar påverkar varandra kontinuerligt: tekniska förändringar kan ändra arbetspraktiker, och nya arbetssätt kan kräva nya eller förändrade tekniska lösningar.

Design och metodik fokuserar på gemensam optimering av båda delsystemen. Metoder som deltagardesign, arbetssanalys, arbetss redesign och iterativ prototyping används för att anpassa incitament, utbildning och styrning till de tekniska möjligheterna. Målet är att skapa flexibla, säkra och effektiva system genom kontinuerlig feedback och anpassning.

Tillämpningar finns inom informationsteknologi, tillverkning, hälso- och sjukvård, transport, energi och andra områden där teknik omformas av och formar arbetspraktikerna. Exempel inkluderar införande av ett nytt elektroniskt journalsystem med medverkan från användarna eller automatisering som kräver nya arbetsroller och samarbetsmönster.

Begränsningar och utmaningar inkluderar komplexitet i att förena sociala och tekniska hänsyn, politiska och maktstrukturer, motstånd mot förändring samt svårigheter att mäta socio-teknisk passform. Relaterade koncept är STS, socio-tekniska transitions-teorier och användarcentrerad design.