Självförnyelse

Självförnyelse är processen där ett system, en organism eller en individ regenererar eller förnyar sina funktioner för att upprätthålla livskraft och kunna anpassa sig till förändringar i omgivningen. Ordet består av själ, som pekar på inre krafter eller kapacitet, och förnyelse, som innebär återuppbyggnad eller förbättring.

Inom biologi används begreppet ofta för cellers eller vävnaders förmåga att självständigt underhålla och återbygga sig. Självförnyelse hos stamceller gör att vävnader kan ersätta skadade celler och därmed stödja tillväxt, läkning och homeostas. Processen regleras av signalvägar och är kopplad till åldrande, regenerativ medicin och immunförsvar.

Inom psykologi och personlig utveckling hänvisar självförnyelse till individens förmåga att växa, lära av erfarenheter och anpassa beteenden. Det innefattar copingstrategier, reflektion, livslångt lärande och återställande av energi och motivation efter stress eller trauma.

I organisationer och samhällen används begreppet för strategier som syftar till ny orientering, innovation och anpassning av strukturer, kultur och kompetenser. Organisationsförnyelse kan innefatta ledarskapsutveckling, processförbättring och förändringsarbete för att möta nya krav och möjligheter.

Ekologisk självförnyelse beskriver hur ekosystem återhämtar sig efter störningar och graduellt återställer tjänster som livsrum, produktivitet och biologisk mångfald. Resiliens och återstartsprocesser är centrala begrepp i denna tillsammans med hållbarhetsåtgärder.

Religiös eller andlig självförnyelse pekar ofta motnytt fokus, ritualer eller omvärdering av värderingar som stödjer ny mening och kontinuitet i tro och gemenskap.