Saltformationer

Saltformationer, eller evaporitformationer, är sedimentära lager som domineras av evaporiter såsom halit (koksalt) och gips eller anhydrit. De bildas när saltvatten i slutna bassänger avdunstar och koncentrationen överskrider lösligheten, vilket leder till kristallisering av mineraler över långa tidsperioder. Sådana avlagringar är vanliga i arida eller tidigare marina miljöer där avdunstning är snabbare än inflödet av nytt vatten.

Den typiska mineralföljden speglar ökande salthalt: först gips/anhydrit, sedan halit, samt ibland kalium-, magnesium- och karbonatföreningar. Resultatet blir tjocka skikt av evaporitbergarter som kan ligga under flera hundra meter. Aspekter som temperatur, salinitet och vattentillförsel styr hur avlagringen utvecklas och vilka mineraler som dominerar.

Saltets plastiska egenskaper gör att under geologisk tid saltbassänger kan driva uppåt genom omgivande bergarter och bilda diapirer eller saltdomar. Dessa strukturer påverkar överliggande lager och kan fungera som hydrokarbontraps, samtidigt som de kan skapa geologiska komplikationer vid borrning, människoadministrerad infrastruktur och byggnation.

Ekonomiskt är evaporiter viktiga källor till koksalt, kaliumsalt och gips. Halit används som kostsalt och råvara i kemikalier, medan saltdomar och evaporitsfält bidrar till industrin men kan orsaka markrörelser och underhållsproblem i infrastruktur och byggnation.

Kända exempel finns i Zechstein-erans evaporiter i Nordeuropa (Nederländerna, Tyskland, Storbritannien) samt saltbassänger och saltdomin längs Gulfkusten i USA. Studier av dessa formationer används borrhål, seismik och geokemiska analyser.

---