evaporitsfält

Evaporitfält är områden där betydande mängder evaporitmineral avsätts i sedimentära bassänger som uppstår vid långvarig avdunstning av havsvatten eller salina sjöar i slutna eller starkt begränsade hydrologiska system, ofta i arida klimat. När vatten avdunstar koncentreras salterna får mineralkristallerna fritt bildas i tur och ordning beroende på koncentrationen och kemi i brinen. Vanliga mineraler i evaporitsekvenser är gips (CaSO4·2H2O) och anhydrit (CaSO4) i tidiga faser, följt av halit (NaCl). I senare stadier förekommer potashmineraler som sylvit (KCl) och karnaillit (KMgCl3·6H2O); natrium-sulfater som glauberit och borater kan också bildas i vissa miljöer.

Fälten bildas ofta i laguner, inlandsbassänger eller kustnära sänkor där vattnet har mycket begränsad inflöde och där avdunstningen dominerar saltkoncentrationen. Den stratigrafiska uppbyggnaden visar ofta repetitiva evaporitsekvenser där olika mineral dominerar i olika skikt, ibland åtskilda av leriga eller kalciska underlag. På grund av det plastiska beteendet hos salter kan saltlegender bilda diapirer eller saltberg, vilket påverkar omgivande stratigrafi och kan skapa hydrocarbon-trappar.

Ekonomiskt är evaporitfält viktiga källor till bergssalt (halit) och potashsalt samt andra lösta salter och borater. Globala exempel finns i Zechstein-fälten i norra Europa, Salar de Atacama i Chile, Qaidambassängen i Kina och Great Salt Lake-regionen i Nordamerika, bland andra. Evaporitfält fungerar också som paleoklimatiska arkiv som speglar tidigare arida förhållanden och bassängutveckling.