Ryggmärgskompression

Ryggmärgskompression är ett medicinskt tillstånd där ryggmärgen utsätts för tryck inom ryggmärgskanalen. Trycket kan orsakas av processer i själva ryggmärgen eller i omgivande vävnad och kan uppträda i cervikalt, thorakalt eller lumbosakralt område. Det är en akut situation som kräver snabb utredning och behandling för att minimera bestående neurologisk skada.

Orsakerna är varierade. Vanliga är degenerativa förändringar som orsakar spinalstenos och diskbråck, vilket kan pressa ryggmärgen eller dess nerver. Andra orsaker är tumörer och metastaser i ryggraden eller epiduralrum, trauma med fraktur eller dislokation, infektioner såsom epiduralabscess samt inflammatoriska eller vaskulära tillstånd.

Symtomen utvecklas ofta över timmar till dagar och beror på vilken nivå som påverkas. Tecken är ofta rygg- eller nacksmärta följt av neurologiska bortfall som svaghet eller domningar i benen, nedsatt känsel eller koordination, gångstörningar och ibland förlust av blåsa eller tarmfunktion eller sadelanestesi.

Diagnostik innefattar noggrann neurologisk undersökning och bildgivning. Magnetic resonance imaging är förstahandsvalet för att visualisera ryggmärgen och orsaken till trycket. Om MR inte är möjligt används CT eller CT-myelografi. Blodprover kan bidra till att utesluta infektion eller cancer.

Behandlingens mål är att avlasta ryggmärgen och behandla den underliggande orsaken. Akut diagnostik och snabb åtgärd är central. Vid progressiv neurologisk försämring, allvarlig kompression eller trauma övervägs kirurgisk decompressiv åtgärd (t.ex. laminektomi eller annan avlastning med eller utan stabilisering). Infektioner behandlas med relevant antibiotika; tumörer kan behandlas med radioterapi, kirurgi eller systemisk behandling. Kortikosteroider används enligt lokala riktlinjer och är inte rutinmässiga i alla sammanhang. Rehabilitering är en viktig del av återhämtningsperioden.

Prognosen varierar och beror på orsaken, intensiteten och hur snabbt kompressionen avlägsnas. Snabb avlägsning av trycket ökar chanserna till återhämtning, medan långvarig kompression ofta leder till bestående neurologiska funktionsnedsättningar. Förebyggande fokuserar på tidig diagnostik av riskfaktorer och behandlings av underliggande tillstånd.