Robusthetstestning

Robusthetstestning är en praxis inom mjukvarutestning som bedömer hur väl ett system klarar av oväntade eller felaktiga indata, föränderliga miljöförhållanden och resursbegränsningar utan att krascha eller bete sig oförutsägbart. Målet är att programmet förblir stabilt, att fel hanteras säkert och att användaren får tydlig återkoppling när problem uppstår.

Vanliga fokusområden är negativa tester, gränsvärdesanalys och tester av felhantering. Man undersöker hur systemet hanterar ogiltiga indata, långsträckta eller oväntade tecken, avbrott i nätverk eller disk och hur dataintegritet och säkerhet bevaras under påfrestande förhållanden.

Metoder inkluderar fuzz testing för slumpmässiga eller muterade indata, felinjektion av komponenter, belastnings- och stresstester samt tester av resursutarmning. Målet är att hitta svagheter i felhantering, att kontrollera att systemet failar på ett säkert sätt och att återhämtningsprocesser fungerar.

Testdesignen fokuserar ofta på negativa scenarier och konfigurationsvariationer samt att dokumentera hur och vilka fel som uppstår. Verktyg används för att simulera fel, generera oregelbunden indata och reproducera störningar i miljön. Robusthetstestning integreras vanligtvis med funktionella, prestanda och säkerhetstester.

I verksamhetskritiska eller säkra system är robusthetstestning särskilt viktigt för att uppnå pålitlighet och fail-säker beteende.