Retikulocyterna

Retikulocyterna är omogna röda blodkroppar som bildas i benmärgen och förs ut i blodomloppet innan de mognar till fullständiga erytrocyter. De kännetecknas av ett residu av RNA som bildar ett retikulärt nätverk, vilket gör att de kan färgas särskilt och ses som tydliga retikulocyter i blodutstryk. De saknar kärna men innehåller organeller som behövs för pågående hemoglobinsyntes.

Bildningen sker genom erythropoes i benmärgen, där erytropoietin stimulerar produktionen. Efter utsläpp mognar retikulocyterna vidare till erytrocyter i cirkulationen under cirka 1–2 dagar. Normalt utgör retikulocyterna cirka 0,5–1,5 procent av de röda blodkropparna hos friska vuxna. Störningar i produktionen eller försörjningen av järn, B12 eller folat påverkar antalet.

Klinisk betydelse: Retikulocytantalet används för att bedöma benmärgens respons på anemi eller blodförlust. Ökat antal retikulocyter (retikulocytos) växer vid ökad produktion i svar på hemolys eller blödning, medan lågt eller för lågt retikulocytantal tyder på nedsatt bone marrow-produktivitet. För mer nyanserad tolkning används ofta retikulocytproduktionsindex (RPI), som justerar för graden av anemi och retikulocyternas mognadsstadium.

Mätning: Retikulocyterna räknas manuellt i blodutstryk eller mer exakt med automatiserad analys, t.ex. via flödescytometri som använder RNA-skyddade färgämnen (t.ex. thiazole orange) eller ny metodik med speciella RNA-färgningar.