Pulsationsblödning

Pulsationsblödning, eller pulsatile bleeding, är en form av kraftig blödning där blodflödet följer pulsen och ofta sprutar eller pulserar ut ur såret. Den är i regel kopplad till arteriell skada, eftersom arteriellt blod uppvisar högt tryck och snabb blodförlust kan uppstå om blödningen inte kontrolleras.

Orsaker till pulsationsblödning är framför allt penetrerande trauma mot större artärer (till exempel skärsår eller skottskador), men kan också uppkomma i samband med iatrogen kärlinjury under kirurgiska ingrepp eller radiologiska procedurer, eller vid ruptur av aneurysm eller arteriovenösa missbildningar.

Patofysiologiskt beror det på att arteriellt blod har högt tryck och pulsationskaraktär, vilket gör blödningen svårare att stoppa än venös blödning och kan leda till snabb hypovolemisk chock om den inte kontrolleras. Den kliniska bilden domineras av ett synligt pulserande flöde av ljusrött blod och snabb försämring hos den som drabbas.

Diagnosen baseras på klinisk bedömning närvaro av pulserande blodflöde och sprutande blödning. Vid stabila patienter används bilddiagnostik som CT-angiografi eller duplex-ultraljud för att lokalisera källan, medan akuta fall kräver snabb kirurgisk eller endovaskulär intervention.

Behandling kräver snabb kontrol av blödningen och ofta kirurgisk reparationsinsats eller endovaskulära åtgärder som embolisering eller stent. Stödjande behandling med vätska och blodprodukter följs av noggrann övervakning. Prognosen beror i hög grad på hur snabbt blödningen kan stoppas och på den totala skadans omfattning.

Se även: hemorrhag, arteriell skada, trauma, hemostas.