arteriovenösa

Arteriovenösa beskriver förbindelser där artärer och vener kopplas direkt utan ett normalt kapillärnät. Sådana arteriovenösa shuntar kan vara medfödda eller förvärvade genom trauma, kirurgi eller andra sjukdomstillstånd och förekommer i olika vävnader och organ, till exempel i hjärnan (arteriovenösa malformationer eller AVMs), lungorna (arteriovenösa fistlar), levern och extremiteterna.

Patofysiologi och kliniska aspekter: Den direkta anslutningen mellan artär och ven leder till högflödesskonstruktion; arteriellt tryck överförs direkt till venösa vener, vilket ökar venöst återflöde och kan belasta hjärtat samt orsaka lokala ischemiska effekter i det drabbade organet. Hjärnans AVMs kan ge spontan blödning, epileptiska anfall eller neurologiska deficits. Lungfistlar kan orsaka rätt-till-livets skiftande blodflöde, hypoxemi och i svåra fall hjärtsvikt vid betydande shunt. Synliga eller palpabla pulsationer, bröst- eller hudförändringar kan ses vid arteriovenösa fistlar i perifera vävnader.

Diagnostik: Utvärdering innefattar bilddiagnostik såsom Doppler ultraljud vid periferaAV-förbindelser, CT-angiografi eller MR-angiografi för kartläggning av placering och omfattning, samt invasiv digital subtraction angiography används ofta i planering inför behandling.

Behandling och prognos: Målet är att eliminera eller isolera shunten för att återställa normalt blodflöde. Tillvägagångssätt inkluderar endovaskulär embolisering, mikroskopisk kirurgi och i vissa fall stereotaktisk radiokirurgi, beroende på lesionens läge och storlek. Behandling av symptom och förebyggande av blödning är centrala. Prognosen varierar med placering och storlek; hjärnAVMs har en årlig rupturrisk omkring 2–4 procent, och tidigare blödning ökar risken.