stereotaktisk
Stereotaktisk, eller stereotaktik i svenskt språkbruk, avser tekniker som använder ett tredimensionellt koordinatsystem för att lokalisera mål inuti kroppen för diagnostiska eller terapeutiska ingrepp. Metoden bygger på exakt positionering av en definierad punkt i förhållande till en referensram, ofta i kombination med bilddata från CT, MRI eller PET.
Ordet härstammar från grekiskans stereos ("solid") och taktikos ("att ordna eller placera"), vilket i klinisk kontext
Historiskt utvecklades stereotaktik inom hjärnskirurgin i mitten av 1900-talet. Pionjärer som Spiegel och Wycis introducerade de
Användningar inkluderar diagnostisk biopsi, lesionering eller ablation av hjärnvävnad, samt implantat av elektroder vid djup hjärnstimulering
Indikationer omfattar rörelsestörningar som Parkinsons sjukdom och dystoni, refraktär epilepsi, vissa hjärntumörer och kärlmissbildningar.
Risker inkluderar felaktig targetering eller registreringsfel, blödning, infektion och anestesi-relaterade komplikationer. Trots detta ger metoden hög