Polariserande

Polariserande är processen där ljus eller andra elektromagnetiska vågor får en tydligare polarisation, dvs en begränsad riktning för det elektriska fältets vibrationer. Begreppet används främst inom optik och fotonik, där man beskriver hur vågor kan få eller behålla en viss polarisation genom interaktion med material.

Ljus från en vanlig ljuskälla är oftast opolariserat, med fält som oscillerar i många riktningar. Genom att använda polarisatorer eller särskilda material kan man selektivt tillåta endast vissa komponenter att överföras. En linjär polarisator transmittar endast en viss riktning av fältet, medan en kombination av en linjär polarisator och en retardator kan ge cirkulär eller elliptisk polarisation. Polarisering kan också uppkomma vid reflektion från gränssnitt mellan medier (Fresnels lag), där vinkeln vid Brewsters vinkel gör det reflekterade ljuset nästan helt linjärt polariserat. Vid spridning och i vissa kristaller kan polarisation uppkomma genom mekanismer såsom dikroism och birefringenta material.

Mätningar av polarisation används tillsammans med begreppet polarisationsgrad och Stokes-parametrar, ofta visualiserade på en Poincaré-sfär. Tillämpningar finns inom fotografi, optik och kommunikation: solglasögon med polariserande filter reducerar bländning, LCD-skärmar och 3D-film använder polarisation för att kontrollera ljusets riktning, och polarisationsmultiplexing används i optisk kommunikation.

Historiskt var polarisation ett centralt fenomen inom optikforskning; dess principer beskrivs bland annat av Malus lag och Fresnels ekvationer.