polarisationsgrad

Polarisationsgrad, ofta kallad degree of polarization (DoP) på engelska, är ett mått på hur mycket av ljuset som är polariserat. Den betecknas vanligtvis med P och varierar mellan 0 och 1 (0 % till 100 %). DoP används för att beskriva hur mycket av ljuset som har en bestämd riktning och fasrelation mellan sina elektriska fältkomponenter.

Definitionen görs ofta med Stokes-parametrar. DoP definieras som P = sqrt(S1^2 + S2^2 + S3^2) / S0, där S0 är total intensitet, S1 skillnaden mellan horisontell och vertikal polarisering, S2 skillnaden mellan polarisering vid 45° respektive 135°, och S3 skillnaden mellan höger- och vänster cirkulär polarisering. För helt polariserat ljus är DoP lika med 1; för opolariserat ljus är DoP lika med 0.

Ett helt polariserat ljus har ett entydigt polarisationsläge och kan beskrivas med en Jones-vektor; partiellt polariserat ljus kräver Stokes- eller Mueller-formalismen. Polarisationsläget kan vara linjärt, cirkulärt eller elliptiskt.

Mätning och tillämpningar: DoP kan bestämmas med en polarimeter eller Stokes-polarimetrí, där intensiteter efter olika polariserande filter mäts och S0, S1, S2 och S3 härleds och DoP beräknas.

Användningar inkluderar fjärranalys, medicinsk bildbehandling, bildförbättring och optisk kommunikation. Polarisationsgrad ger information om ytor, material och spridningsprocesser som inte fås från total ljusstyrka.