Ordbetydelse

Ordbetydelse, eller ordets betydelse, är den semantiska informationen som ett ord bär och som gör det möjligt för människor att förstå vad som menas när ordet används. I lingvistik skiljs ofta betydelse från referens: betydelsen är innehållet i ordet i sig, medan referensen är de objekt eller idéer ordet kan syfta på i en viss kontext.

Ett ord kan ha flera betydelser (polysemi) och vissa ord är homonyma med helt olika betydelser. Kontexten avgör vilken betydelse som är aktuell i en sats. Betydelsen består av flera komponenter: sense (det semantiska innehållet), denotation (de faktiska referenterna i världen) samt konnotationer (de känslomässiga eller värdeladdade associationerna som följer med ordet).

Relationer till andra ord beskriver hur ord hänger ihop i semantiska fält och nätverk: synonymer, antonymer, hyponymer och hyperonymer samt meronymer. Betydelse förändras över tid genom semantisk förändring, som kan innebära utvidgning, insnävning eller förändringar i konnotation.

Lexikografi registrerar ordbetydelsen genom olika senses i ordlistor, ofta med exempel som illustrerar användning. Inom språkforskning och natural language processing används begreppet ordbetydelse för att modellera hur ord förstås och används i text, bland annat genom distributionell semantik som representerar likhet av betydelse i korpora.