Omtolkning

Omtolkning är processen att ge en ny tolkning eller rekontextualisering av ett verk, en text eller ett fenomen genom att tillskriva nya perspektiv, sammanhang eller bevis. Begreppet används inom litteraturvetenskap, konstvetenskap, historia och språkvetenskap, men förekommer också i vardagligt språk när man anpassar eller omtolkar något till nya omständigheter.

Användningsområden för omtolkning är många. Inom litteratur- och konstkritik innebär det att läsa ett verk ur en annan kulturell eller historisk synvinkel, eller att tolka symboler och teman i ljuset av nya teorier. Inom historia är omtolkning vanligt när nya källor eller nya metodologiska ramar ändrar hur man ser tidigare händelser, ofta i form av historisk revisionism eller nytolkningsprojekt av kända skeenden. Inom översättning och adaptation kan omtolkning innebära ändringar i betydelse, stil eller kulturella referenser för att göras relevanta i en ny kontext.

Metodiskt bygger omtolkning ofta på kritisk läsning, källkritik och hermeneutiska metoder som betonar hur mening uppstår i samspel mellan text och mottagare. Den kan vara deskriptiv, där målet är att beskriva hur olika tolkningar uppstå, eller normativ, där man argumenterar för en viss tolkning som bättre svarar mot bevis eller syftet med verket.

Kritik av omtolkning fokuserar ofta på risker för subjektivitet och presentism, samt hur starkt kontexten styr tolkningsresultatet. Se även hermeneutik, tolkning, intertextualitet och historieskrivning.

Se även: hermeneutik, tolkning, intertextualitet, historieskrivning, revisionism.