Nätverkskommunikationsenheter

Nätverkskommunikationsenheter är fysiska eller ofta integrerade komponenter som används för att ansluta, adressera och överföra data mellan datorer och andra nätverksanslutna enheter. De fungerar som knutpunkter i ett nätverk och hanterar olika steg i kommunikationsprocessen, från fysiska kopplingar till logiska adresser och säkerhet.

Vanliga typer inkluderar routrar, switchar, accesspunkter, modem och brandväggar. Routrar kopplar ihop olika nätverk och dirigerar IP-paket mellan dem, ofta med funktioner som NAT och VPN. Switchar kopplar samman enheter inom ett lokalt nätverk och framkallar data utifrån MAC-adresser, samtidigt som VLAN och QoS kan användas för segmentering och prioritering. Accesspunkter ger trådlös anslutning till nätverket och kopplas vanligtvis till en switch. Modem omvandlar mellan olika kommunikationstekniker som kabel eller fiber och internnätverk. Brandväggar skyddar nätverket genom att filtrera trafik. Bryggor och hubbar är äldre eller enklare enheter för att ansluta nätverkssegment; bryggor anpassar trafik mellan segment medan hubbar sänder ut data till alla portar.

Funktion och lager: Många nätverksenheter arbetar främst på lager 2 (data link) eller lager 3 (network) i OSI-modellen. Switchar och bryggor reglerar överföring baserat på MAC-adresser, medan routrar hanterar IP-adresser och routingregler. Säkerhet och hantering integreras ofta i brandväggar, VPN-gateways och nätverkshanteringsgränssnitt.

Användning: De används i hemmiljöer, små och medelstora företag samt i större datacenter och molninfrastrukturer. Moderna nätverk består ofta av flera enheter som arbetar tillsammans och kan hanteras centralt via nätverksadministration verktyg.