Näringsutbytet

Näringsutbyte betecknar processen där näringsämnen överförs mellan organismer eller mellan olika delar av en organism för att stödja tillväxt, energiproduktion och metabolism. Begreppet används inom ekologi, fysiologi och mikrobiologi och innefattar både symmetriska och ickesymmetriska överföringar av kol, kväve, fosfor, mineraler, vitaminer och andra näringsämnen.

Exempel på mekanismer är symbiotiska relationer i vilka näring utbyts mot energi eller stöd, såsom mykorrhizaväxters ömsesidiga näringsflöden med växter eller kvävefixerande bakterier i ärtväxter. Andra fall är saproter som frigör näring från dött material, eller djurens tarmfloror som producerar vitaminer och hjälper till nedbrytning. Inom vävnader transporteras näring genom specialiserade system som xylem och floem i växter samt blodomloppets distributionsnät hos djur.

Näringsutbytet är centralt för växt- och djurs tillväxt, reproduktion och för ekosystemens näringscykler. Forskningen kartlägger näringsflöden med isotopspårning, metabolomik och olika experiment som spårar hur kol, kväve och andra ämnen rör sig mellan organismer, vävnader och livsmedelskedjor.