Näringslagring

Näringslagring innebär att organismer lagrar överskott av näringsämnen i form av reserver som kan mobiliseras vid behov av energi och byggstenar. Lagringen gör det möjligt att upprätthålla fysiologiska processer under perioder av låg tillgång, fasta, säsongsvariationer eller ökat energibehov.

Vanliga former är kolhydrater, lipider och proteiner. Hos djur och människor dominerar fettvävnad där triglycerider lagras som långsiktiga energireserver. Levern och i mindre grad skelettmuskler lagrar glykogen som snabb energikälla mellan måltider. Hos växter lagras energi främst som stärkelse i plastider, samt lipider i frön. Vissa mikroorganismer bildar också reserver som polyhydroxyalkanoater eller glykogen.

Reglering: Näringslagringen upphör när blodsocker är högt och styrs av hormoner som insulin; frigöring av reserver sker vid lågt blodsocker via glukagon och adrenalin. Katabola processer inkluderar glykogenolys (glycogen till glukos), lipolys (fett till fria fettsyror) och proteolys vid behov av aminosyror. Vissa växter reglerar lagring i samband med fotosyntes och osmotiska förhållanden.

Betydelse: näringslagring stödjer överlevnad och utveckling, ger stabil energi och underlättar övergångar mellan olika metaboliska tillstånd. Lagringens omfattning varierar mellan arter, kön och livsstadier.