Nervecellerna

Nervecellerna, eller neuronerna, är de grundläggande kommunikationsenheterna i nervsystemet. En typisk neuron består av en cellkropp (soma), dendriter som tar emot signaler och ett axon som leder elektriska impulser vidare till andra celler. I axonterminalerna finns synapser där signalsubstanser frisätts till postsynaptiska celler. Myelinskidor runt axonet, bildade av oligodendrocyter i centrala nervsystemet och Schwannceller i periferin, gör nervsignalerna snabbare genom saltatorisk ledning. Mellan två neuroner finns en synaps där neurotransmittorer överför signaler via synaptiska vesiklar.

Neuronernas funktion bygger på elektriska signaler: vilomembranpotentialen ligger runt -70 mV. När tröskelvärdet nås uppstår en aktionspotential – en snabb depolarisering följt av repolarisering – som färdas längs axonet till synapsen. Där frisätts neurotransmittorer som binder till receptorer på nästa cell och påverkar dess aktivitet. Neuroner kan vara sensoriska (info från sinnesorgan), motoriska (signaler till muskler) eller interneuron som kopplar samman nätverk inom CNS.

Glialceller stödjer neuronerna: astrocyter, oligodendrocyter och mikroglia i CNS samt Schwannceller i PNS. De hjälper bland annat näring, upprätthållande av jonbalans och reparation. Nervsystemets plasticitet – förmåga att förändras över tid – sker delvis genom förändringar i synapser och nätverksstyrka, vilket understödjer lärande och minne.

Dysfunktion hos neuroner och deras stödjeceller kan bidra till sjukdomar som multipel skleros, neuropatier och andra neurodegenerativa tillstånd.