Nedgravning

Nedgravning, eller interment, är handlingen att lägga en avliden person i jorden genom att sänka en kista eller urna i en grav på en begravningsplats. Det är vanligtvis en del av en begravningsceremoni och följs av att jorden fylls igen och gravens omgivning restaureras. Nedgravning kan ske enligt religiösa eller sekulära traditioner och regleras av lokala lagar och begravningsplatsens rutiner.

Processen sker vanligtvis efter avsked och eventuell ceremoni. Kroppen förbereds av begravningspersonal, transporteras till gravplatsen och gravens öppning genomförs. En sänkhjälp eller lyftanordning används för att sänka kistan ned i graven. Efter nedläggningen igenfylls graven med jord, och ytan återställs. Ett minnesmärke eller gravsten kan sättas upp senare, och ibland även underhållas som en del av gravares mor.

Variationer förekommer beroende på lokala traditioner och gravplatsens regler. Enskilda gravar används ofta för en enda person, medan familjegravar tillåter flera kistor eller urnor över tid. Gravar kan också vara anpassade för framtida omgrävning eller omdelning i samband med efterlevande släktens behov. I vissa jurisdiktioner krävs särskilda tillstånd, dokumentation och överenskommelser med begravningsplatsen eller kommunen.

Begravningspraktiken har historiska och kulturella dimensioner och speglar olika trosuppfattningar kring döden och minnet av de döda. Materialval för kistor, hanteringen av aska vid kremering och val av gravplats varierar mellan samhällen och över tid. Nedgravning utgör därmed en etablerad metod för vördnad, vård och fortsatt minnesförvaltning av avlidna.