sekulära

Sekulära är adjektivet sekulär i plural och används för att beskriva saker som tillhör det sekulära – den icke-religiösa, världsliga dimensionen av samhället. Begreppet kan beskriva personer som inte är religiöst troende, institutioner eller idéer och praktiker som verkar utan religiös auktoritet. Sekulära används ofta i kontrast till religiösa eller kyrkliga sammanhang och är nära kopplat till begreppet sekularisering.

Etymologi: sekulär kommer från latin saecularis ’världslig, tillhörande tiden’, via franska séculier till svenska. Pluralformen sekulära följer adjektivets böjningsmönster.

Användning: Inom sociologi och politisk vetenskap beskriver sekulära ofta den offentliga sfären, där statliga institutioner, utbildning och offentliga ceremonier verkar utan kyrklig styrning. Sekulära livsåskådningar avser icke-religiösa världsuppfattningar som humanism och rationalism. En sekulär stat antyder separation mellan kyrka och stat eller politik oberoende av religiösa myndigheter.

Historik: I Sverige och större delen av Europa har sekularisering varit en pågående process sedan 1700–1800-talen, med minskad kyrklig makt i offentlig politik och utbildning samt ökat utrymme för icke-troende. Idag identifierar sig många svenskar som icke-religiösa, även om religiösa institutioner fortfarande är aktiva i samhället.