Nätverksinfrastruktur

Nätverksinfrastruktur är den uppsättning av hårdvara, mjukvara, protokoll och tjänster som möjliggör kommunikation mellan enheter inom nätverk och mellan olika nätverk. Den utgör grunden för dataöverföring, åtkomst till tjänster och delning av resurser över lokala nätverk (LAN) och bredare nätverk (WAN).

De fysiska komponenterna inkluderar kablar (fiber och koppar), radiomediaprinciper och trådlösa länkar samt nätverksutrustning som switches, routrar, accesspunkter, brandväggar och lastbalanserare. I centrum står ofta datacenter och nätverksinfrastruktur i edge- eller molnmiljöer som kopplar samman lokala nätverk med externa tjänster. Den logiska strukturen följer ofta en lagerarkitektur såsom access-, distribution- och core-skiktet, samt separering av nätverksdomäner för LAN, WAN och data center.

Management innebär adressplanering (IP-adresser), routing- och switchingbeslut, fel- och prestandamonitorering samt säkerhet och övervakning. Vanliga standarder och arbetsgrupper kommer från IEEE, ITU och IETF. Effektiv nätverksinfrastruktur kräver redundans och katastrofåterställning, skalbarhet och kontinuerlig prestandaövervakning. Nätverkshantering används med verktyg som nätverksövervakningssystem, SNMP, NetFlow och telemetri.

Trender som formar modern nätverksinfrastruktur inkluderar mjukvarudefinierat nätverk (SDN), nätverksfunktionsvirtualisering (NFV), automatisering och orkestrering, samt edge- och molnintegration. Utvecklingen av 5G, Wi‑Fi 6/7 och ökad användning av molnbaserade tjänster påverkar design och drift. Vanliga utmaningar är säkerhet, prestanda, tillförlitlighet och kostnadseffektivitet.