Människosyn

Människosyn är ett begrepp inom filosofi, etik och samhällsvetenskap som avser hur man uppfattar människans natur och plats i världen. Den omfattar uppfattningar om människans inneboende egenskaper, såsom rationalitet, moralisk agency, frihet och värdighet, samt hur dessa egenskaper bör vägleda handlande och samhälleliga normer. En människosyn formar ofta synen på rättigheter, ansvar, utbildning och social organisation.

Historiskt har människosynen utvecklats från antikens ideal om dygd och förnuft till religiösa tolkningar där människan ses som skapad med ett särskilt syfte eller i Guds avbild, vidare till upplysningens humanism och modern sekulär etik. Olika traditioner betonar olika drivkrafter bakom mänskligt beteende: rationalitet, andliga mål, eller kollektivt ansvar.

Vanliga inriktningar inkluderar liberal människosyn (individens frihet och lika rättigheter); kommunitarism (sociala sammanhang och gemenskapens värden); existentialism (frihet, val och autenticitet); religiös antropologi (människan i relation till det gudomliga); samt marxistiskt och materialistiskt inriktade perspektiv som betonar sociala villkor och kollektiva möjligheter.

Inom politik, utbildning och etik används människosynen för att motivera frågor som rättvisa, integration, vård och hur samhället bör skydda människors värdighet. Den ligger till grund för universella människorättigheter och kan vara underlag för lagstiftning, familje- och arbetsrätt.

I svenska och nordiska sammanhang används begreppet ofta i offentliga debatter om värdighet, mångfald, migration och social inkludering. Människosynen ses som en bärande komponent i hur samhället tolkar människans rättigheter, ansvar och utvecklingsmöjligheter över tid, samtidigt som kritiska röster ifrågasätter människocentrerad dominans i en teknologisk och globaliserad värld.