Multiresistens

Multiresistens, eller multiresistenta organismer, är en beteckning på mikroorganismer som är motståndskraftiga mot flera olika antibiotikagrupper. Inom klinisk mikrobiologi används ofta begreppen MDR (multidrug resistance), XDR (extensively drug-resistant) och PDR (pandrug-resistant). En vanlig definition av MDR är motstånd mot minst ett läkemedel i tre eller flera antibiotikaklasser, men detaljerna kan variera mellan organismer och riktlinjer.

Motstånd uppstår genom olika mekanismer: enzymatisk nedbrytning av antibiotika (t.ex. beta-laktamaser som ESBL eller KPC), måländringar som gör läkemedlet mindre effektivt, aktivitet av effluxpumpar som pumpar ut läkemedlet, förändrad permeabilitet i cellmembranet eller bildning av biofilmer. Många resistensfaktorer är lokaliserade på plasmider eller andra mobilgenetiska element och kan överföras mellan bakterier genom horisontell genöverföring.

Orsaker till spridning av multiresistens inkluderar överanvändning och missbruk av antibiotika hos människor och djur, bristande infektionskontroll och vårdmiljöer med hög patientdensitet. Bakterier med multiresistans sprids ofta via direkt kontakt, kontaminerade ytor och medicinsk utrustning, samt genom horisontell genöverföring mellan arter.

Multiresistenta infektioner är svårare att behandla eftersom färre läkemedel är effektiva. Behandlingen baseras på laboratoriets känslighetsbestämning (MIC eller diskdiffusion) och lokala behandlingsriktlinjer. Om möjligt används smalare spektrum efter att känslighet fastställts, och ibland kombinationsbehandling eller alternativa terapier.

Förebyggande åtgärder omfattar antibiotikastyrning, strikt infektionskontroll (handhygien, isolering av patienter, renhållning), övervakning av resistensdata och utbildning. Vaccination och minskad användning av bredspektrumantibiotika bidrar också till att begränsa spridningen av multiresistens. Exempel på multiresistenta organismer är MRSA, VRE, ESBL-producerande Enterobacterales och karbapenemasresistenta Enterobacterales (CRE).