Mineralfällningsbildning

Mineralfällningsbildning är processen när upplösta ämnen i en vätska övergår till fasta mineraler genom att lösningen blir övermättad och kristallbildning uppstår. Denna process är vanlig i många geologiska miljöer och kan ske i både vattenbaserade system och i större skala, som vid sedimentära bassänger, kustnära evaporitmiljöer, grottor och geotermiska eller hydrotermiska system.

Fällningen styrs av olika faktorer som påverkar lösningens mättnad och reaktionshastigheter. Temperatur, tryck, pH, redoxförhållanden, koncentrationer av lösningsämnen och närvaro av biologiska ämnen påverkar när och hur mineraler fälls ut. Vid översötningsprocesser bildas kärnor för kristallbildning, följt av kristallstillväxt och eventuellt sammanlappning av kristaller. Ändringar i vätskans volym, koncentrationer eller kemiska balanser kan leda till att olika mineraler dominerar i avsättningen. Biologiska faktorer kan också bidra genom att biofilmer eller mikroorganismer fungerar som katalysatorer eller hinder för fällningen.

Vanliga produkter av mineralfällning inkluderar karbonater som kalcit och aragonit, silikater som opal och chalcedon, sulfater som gips och anhydrit, samt olika oxider och halider. I grottor är karbondatatsten ofta synligt som stalaktiter, stalagmit och flödessten; i varma källor bildas travertin och sinter. Mineralfällning är viktig för tolkningar av tidigare klimat och miljöförhållanden samt för förståelsen av mineralbildningar i akvatiska system och vid geologiska resurser.