fällningen

Fällningen är ett svenskt ord med flera betydelser beroende på sammanhang. Inom kemin betecknar fällningen processen där ett löst salt reagerar och bildar ett oförlösligt fast ämne, ett fällning eller precipitat, som avskiljs från lösningen. Inom skogsbruk används termen fällning för handlingen att fälla träd, ofta som del av avverkning eller skötsel av skogen. I vardagligt språk kan fällningen också avse nedbrytning eller borttagning av växtligheter i vissa sammanhang, men i tekniska sammanhang är de två huvudbetydelserna vanligast.

Inom kemi uppstår fällningen när de två eller flera jonerna i en lösning bildar ett salt med låg löslighet, vilket övergår från lösning till fast fas. Processen omfattar nucleation och tillväxt av små partiklar som växer till synliga prisipitat. Faktorer som påverkar fällningen inkluderar koncentrationer, temperatur, pH, komplexbildning och närvaro av andra joner (common ion effect). Lösningsproduktens jämvikt beskrivs ofta med solubilitetsproduktens konstant, Ksp; när den joniska produkten överstiger Ksp uppstår fällning. Vanliga exempel är AgNO3 och NaCl som bildar AgCl(s), samt Ba2+ och SO4 2- som bildar BaSO4(s). Användningar inkluderar kvalitativ och gravimetrisk analys, vatten- och miljöteknik samt restvärdesbestämning av joner.

Inom skogsbruket avser fällning själva akten att fälla träd för timmerproduktion, skogsbrukets underhåll eller säkerhetsskäl. Metoderna varierar mellan selektiv fällning (gallring) och avverkning i större arealer (till exempel fälldning eller slutavverkning). Efter fällningen följer ofta återplantering eller naturlig återväxt. Miljö- och planeringsaspekter, biodiversitet och mark- och erosionseffekter är viktiga överväganden i skogsfällningar.