slutavverkning

Slutavverkning är den sista avverkningen i ett skogsbestånd, då de återstående kommersiellt värdefulla träden tas ut och beståndet avvecklas i syfte att starta en ny rotationsperiod. Vanligtvis följs avverkningen av åtgärder för återväxt, såsom plantering eller naturlig återväxt, för att bilda underlag för nästa generation skog.

När slutavverkning genomförs beror på faktorer som beståndets ålder, kvalitet och ekonomiska lönsamhet i fortsatta behandlingar. Bestånd som närmar sig eller uppnått slutavverkningsmålet eller där tidigare gallringar inte längre ger önskad avkastning lämnas oftast till slutavverkning. Om målet är att byta träslag eller regenerera på särskilda platser kan slutavverkningen användas som planerats.

Utförandet varierar och kan ske som heltäckande hygge eller som större sammanhängande avsnitt, beroende på planering och markförhållanden. Efter avverkningen vidtas åtgärder för markberedning och föryngring, antingen genom plantering eller främst naturlig återväxt. Restprodukter som filialer och grenar kan lämnas som hyggebäcken eller brytas ned på marken, vilket påverkar markens näringsbalans.

Miljömässiga överväganden ingår i bedömningen av slutavverkningar. De kan leda till ökad markaggressivitet och förlust av habitat om inte åtgärder för plantering och översyn av livsmiljöer vidtas. Å andra sidan möjliggör regelbunden föryngring och skogsskötsel enligt hållbarhetsmål nyproduktion av klimatsäkra bestånd.

Reglering och föryngringskrav styr hur slutavverkningar genomförs i Sverige. Skogsvårdslagen kräver vanligvis återväxtåtgärder efter avverkning, och miljö- och planeringsaspekter regleras även genom miljöbalken och regionala bestämmelser.