Miljödirektiv

Miljödirektiv är en samling miljörelaterade rättsakter som utfärdas av Europeiska unionen. Ett direktiv är ett bindande instrument som sätter upp mål som medlemsländerna ska uppnå, samtidigt som det ger varje land frihet att bestämma hur målen uppnås och vilket regelverk som behövs. Direktiven kräver att de transponeras till nationell lagstiftning inom en angiven tidsfrist. Om ett land inte genomför eller uppfyller kraven kan Europeiska kommissionen väcka ett överträdelseförfarande, vilket i förlängningen kan leda till sanktioner.

I Sverige implementeras miljödirektiv främst genom miljöbalken och kompletterande lagstiftning. Myndigheter som Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för genomförande, tillsyn och efterlevnad. Implementeringen anpassas efter svenska förhållanden, men målen och principerna är desamma som i EU-rätten.

Exempel på viktiga miljödirektiv är vattendirektivet, som syftar till god status i vatten och vattendrag; fågel- och habitatdirektiven, som stärker skyddet av arter och livsmiljöer; avfallsdirektivet, som reglerar hantering och återvinning av avfall; och industrirelaterade direktiv som reglerar utsläpp och industriell miljöpåverkan. Luftkvalitetsdirektiv och övriga direktiv inom kemikalie- och utsläppsreglering utgör också centrala delar av EU:s miljöpolitik.

Påverkan av miljödirektiv är att de formar nationell policy, tillståndsprövningar, miljöstandarder och rapporteringskrav. De fungerar som ett kompletterande verktyg till EU-förordningar som är direkt tillämpliga.