Mikroperfusionen

Mikroperfusionen hänvisar till den del av blodcirkulationen som sker i mikrocirkulationen, där blodflödet passerar genom små kärl som kapillärer, postkapillära venoler och närliggande arterioler. I denna zon sker utbyte av syre, koldioxid, näringsämnen och avfallsprodukter mellan blodet och vävnaden. Antalet öppna kapillärer och graden av kapillärrekrytering varierar beroende av vävnadens behov, kroppsläget och hälsotillstånd.

Flödet regleras främst av arterioler och prekapillära resistenskärl; endotelceller, pericyter och lokal metabolism signalerar. Autoregulering gör att vävnadsförsörjningen förblir relativt konstant trots variationer i blodtryck. Regleringen av mikroperfusionen är därför en kombination av myogena mekanismer, endoteliala signalsystem och neurohormonala påverkan.

Under mikroperfusionen får vävnaden syre och näring samt avlägsnar koldioxid och avfallsprodukter. En väl fungerande mikroperfusion är avgörande för cellernas metabolism, vävnadsintegritet, sårläkning och värmereglering. Lokal variationsgrad i kapillärblodflödet kan vara betydelsefull i vävnadsdrivna processer som läkning och energiomsättning.

Mikroperfusionen kan påverkas vid tillstånd som sepsis, chock, diabetesrelaterad mikroangiopati och ischemia-reperfusionsskada. Inom kirurgi och transplantationsverksamhet används bedömning av mikroperfusion för att avgöra vävnadspotential och risk. Forskning och klinisk diagnostik använder tekniker som laser Doppler-flödesmätning, perfusionsbildning (till exempel sidestream dark-field imaging), intravital mikroskopi och kontrastbaserade ultraljudsmetoder för att utvärdera mikroperfusionen.