Ländryggsmärta

Ländryggsmärta är smärta eller ömhet i nedre delen av ryggen. Smärtan kan vara akut (<6 veckor), subakut (6–12 veckor) eller kronisk (>12 veckor). I de flesta fall är orsaken icke-specifik, kopplad till muskel- och ligamentstress, överbelastning eller degenerativa förändringar i små leder och skivor. Mindre vanligt står specifika tillstånd bakom smärtan, exempelvis hernierad skiva, spinalstenos, infektion eller tumör; dessa kräver särskild utredning.

Prevalens och riskfaktorer: Ländryggsmärta är vanligt förekommande bland vuxna och kan leda till betydande funktionellt nedsatthet och vårdkonsumenter. Riskfaktorer inkluderar ålder, rökning, övervikt, fysisk inaktivitet, repetitivt tunga lyft samt psykosociala faktorer som stress och arbetsrelaterad oro.

Klinik och tecken på allvarliga tillstånd: Smärtan upplevs oftast i ländryggen och kan vara någon gång kombinerad med stelhet. Om smärtan åtföljs av ny neurologisk bortfall, svaghet i benen, urin- eller faeces-mäkt, eller feber och nattlig smärta, bör vård sökas akut (red flags såsom cauda equina eller misstänkt infektion).

Diagnostik: Icke-specifik ländryggssmärta utreds främst kliniskt. Bilddiagnostik tas inte rutinmässigt i tidigt skede utan övervägs vid red flags eller vid ihållande smärta (>6–12 veckor) eller särskilda misstankar.

Behandling: De flesta förbättras med konservativ behandling: fortsatt aktivitet, anpassad träning och fysioterapi; vanligtvis låga doser av paracetamol eller NSAID vid behov; lokal värme/kyla och information om självhjälp och ergonomi. Kronisk smärta kan kräva multidisciplinär rehabilitering och psykosociala stöd.

Prognos och förebyggande: De flesta återhämtar sig inom veckor, men återfall är vanligt. Regelbunden träning, bra arbetsställningar, viktkontroll och rökavvänjning kan minska risken för återkommande besvär.