Livsmedelsmönster

Livsmedelsmönster avser de återkommande kombinationerna av livsmedel och näringsämnen som kännetecknar en persons eller en befolkningsgrupps kostvanor. Begreppet fångar helheten i kosten, inklusive vilka livsmedel som frekvent konsumeras, portionsstorlekar och hur måltiderna kompletterar varandra, snarare än enstaka näringsämnen.

Metoder för att studera livsmedelsmönster inkluderar kostregistreringar och kostfrågeformulär som grund för analys. Vanliga analysmetoder är a priori-dietmönster, där forskare utgår från kända kostmodeller som mediterran diet, nordisk diet och DASH-diät, samt data-drivna mönster som identifieras med faktoranalys, klusteranalys eller huvudkomponentanalys. Dessa mönster används både på individnivå och på populationsnivå, ofta i koppling till hälsoutfall och livsstilsfaktorer.

Exempel på väletablerade mönster är den mediterrana kosten, som betonar frukt, grönsaker, fullkorn, baljväxter och olivolja; den nordiska kosten, som fokuserar på fisk, rotfrukter, fullkorn och rapsolja; och västerländska mönster med högre inslag av processade livsmedel och tillsatt socker. Det finns även mönster som speglar vegetarisk eller högproteinkost beroende på population.

Hälsokonsekvenserna av olika mönster har visat tydliga associationsmönster i observationsstudier, ofta kopplade till minskad risk för hjärt-kärlsjukdom och metabola sjukdomar vid näringsrika mönster, men kausalitet är osäker och påverkas av andra livsstilsfaktorer. Användningen av livsmedelsmönster sträcker sig från folkhälsoundersökningar och kostrekommendationer till uppföljning av kostförändringar över tid. Behov finns av culturally anpassade metoder och tydliga tolkningar av vad olika mönster innebär i praktiken.