Linjereglering

Linjerreglering är en regulators förmåga att bibehålla en konstant utgångsspänning när ingångsspänningen varierar. Den beskriver hur mycket utgången förändras i förhållande till förändringar i Vin vid en given belastning. Linjerreglering anges vanligtvis som ΔVout/ΔVin och uttrycks i millivolt per volt (mV/V) eller i procent per volt (%/V). Den är en del av regulatorns prestanda och särskiljs från lastreglering, som beskriver hur utgången ändras med förändringar i lastströmmen vid konstant Vin.

Orsaken till linjereglering ligger i återkopplingssystemets finite gain och i passelementets impedans. När Vin ändras påverkas strömtillförseln till referensen och förstärkaren, och den negativa återkopplingen kan inte fullständigt kompensera utslaget. Reglerkretsar med hög noggrannhet i referens och förstärkning samt låg utgångsimpedans uppvisar bättre linjereglering. Särskild betydelse har även utgångskapacitorernas storlek och ESR, samt layout och kabeldragning som påverkar hur snabbt och exakt återkopplingen svarar på Vin-förändringar.

Faktorer som påverkar inkluderar regulatorarkitektur (LDO eller switchande regulator), temperatur, toleranser i referensen och återkopplingsnätet, samt externa komponenter och layout. Linjereglering relaterar till, men är inte densamma som, regulatorns PSRR och andra störningsreducerande egenskaper.

Mätning sker genom att ändra Vin över det specificerade intervallet vid en given utgångsström och mäta ΔVout. Resultatet uttrycks som ΔVout/ΔVin i mV/V eller %/V. Typiska värden för moderna regulatorer ligger ofta i intervallet några få mV/V upp till omkring 0,1–1 %/V beroende på teknik och krav.