Kärnförande

Kärnförande är ett svenskt begrepp som används inom säkerhets- och försvarsforskning för att beskriva en policy betoning där kärnvapen utgör det centrala elementet i ett lands avskräcknings- och försvarsstrategi. Ordet härstammar från kärn- (nuclear) och förande (ledande eller styrande) och avser beteckningar där kärnvapenkapacitet styr bredare strategiska val.

Användning och betydelse i samtal och forskning: Inom svensk forskning och offentlig debatt används termen som en descriptiv beskrivning snarare än som en officiell doktrin. Den betecknar att kärnvapenförmåga är en central determinant för säkerhetspolitik, inklusive beslut om försvarsstruktur, alliansförhållanden och krishantering. Begreppet kan referera till en stat som uppfattas ha en trogen och trovärdig kärnvapenavskräckning, eller till analytiska scenarier där kärnvapen används som en avgörande faktor i beslutsfattande under kris. Begreppet används ofta i jämförelser med mer konventionellt eller icke-kärnvapencentrerad avskräckningspolitik.

Förhållande till teori och politik: Kärnförande knyter an till avskräckningsteorier och begrepp som strategisk stabilitet, andra-slå-möjlighet (second-strike), trovärdighet och escalationrisk. Begreppet används i diskussioner om alliansstrukturer, övningar, försvarsdiplomati och frågor om kärnvapenkontroll och nedrustning, för att illustrera hur kärnvapenförmågan kan väga tungt i beslut, krishantering och diplomalisering.

Kritik och begränsningar: Kritiker varnar att en kärnförande hållning kan öka riskerna för missbedömningar, kapprustning och snabbare eskalering, medan förespråkare menar att en trovärdig kärnvapenavskräckning kan bidra till stabilitet i vissa internationella lägen. Se även: kärnvapen, avrustning, avskräckning, kärnförsvarsstrategi.